Sami och roboten som lärde sig skratta

Lådan med skruvar

Sami älskade att bygga märkliga saker av gamla delar. En regnig eftermiddag tog han fram små hjul, två blå lampor och en rund metallåda. Han satte ihop allt försiktigt och tryckte på en knapp. ”Hej! Jag heter Nono och kan tretusen fakta”, sa en tunn röst. Sami klappade händerna av glädje. ”Vad ska jag göra nu?” frågade roboten. ”Jag vill att du ska skratta med mig”, svarade Sami. Nonos ögon blinkade och han tutade som en bil. ”Ha ha ha. Skratt avslutat.” Sami skrattade förvånat, men Nono förstod inte varför.

En lektion i skämt

Sami försökte lära Nono ett skämt. ”Varför tog bananen med sig ett paraply? För att det regnade juice!” Sami fnissade, men Nono svarade: ”Bananer kan inte bära paraplyer. Felaktig uppgift.” Sami gjorde en rolig grimas. Roboten härmade den perfekt utan att le. Sami började bli besviken. Då såg han sin katt sitta vid fönstret och titta på dem. ”Vi kanske ska gå ut i världen i stället för att sitta vid arbetsbordet hela dagen”, föreslog Sami. Nono rullade nyfiket efter honom.

Kattens hatt

Ute i trädgården hoppade en liten katt ner i en tom korg. Locket hamnade plötsligt på huvudet som en jättestor hatt. Katten gick två stolta steg och satte sig förvånat ner. Sami skrattade men lyfte genast av locket försiktigt. ”Varför skrattade du?” frågade Nono. ”Katten tänkte ju inte ha hatt.” ”Det var oväntat och tokigt”, förklarade Sami. ”Men först hjälper vi katten så att hon inte blir rädd.” Nono sparade tanken i sitt minne. Katten jamade nöjt och strök sig mot hans hjul.

Klosstornet

Vid gungorna byggde ett barn ett högt torn av färgglada klossar. En vindpust välte allt. Klossarna rullade åt olika håll. ”Jag jobbade så länge med det”, suckade barnet. Nono sträckte genast fram armarna för att bygga upp tornet. Sami viskade: ”Fråga först om barnet vill ha hjälp. ” Nono frågade vänligt, och barnet log och nickade. Tillsammans byggde de ett ännu högre torn. Av misstag lade Nono en kloss på sitt eget huvud. Alla fnissade, och Nonos blå ögon glittrade på ett nytt sätt.

Regnigt fniss

Det började regna lite igen. Vännerna sökte skydd under ett stort träd. En droppe föll från ett blad rakt på Nonos metallnäsa. ”Pip!” utbrast han och hoppade bakåt. Sami och barnet skrattade. ”Gick det bra?” frågade Sami. ”Ja”, sa Nono. ”Droppen överraskade mig. ” Han försökte härma deras skratt, men rösten lät som en konstig hicka. Han blev så överraskad att han nästan skrattade igen. ”Jag tycker om att vara med er”, sa Nono. ”Det är en del av det roliga”, svarade Sami.

Skrattets hemlighet

Tillbaka i verkstaden satte sig Sami bredvid Nono. ”Är skratt bara ett ljud?” undrade roboten. Sami skakade på huvudet. ”Ibland skrattar vi när något oväntat händer. Ibland för att vi är glada tillsammans med människor vi tycker om. Men om någon är ledsen ska vi inte skratta åt den personen.” Nono blev tyst. Han tänkte på katten, barnet och klosstornet. ”Så jag lär mig känslor genom att dela stunder med andra”, sa han, ”inte bara genom att memorera ljud.” ”Precis”, svarade Sami.

Ett riktigt skratt

Nästa morgon kom Sami till verkstaden med en låda kakor. Nono ville hjälpa till, men lade en kaka på sitt eget huvud i stället för på tallriken. Han tittade på kakan och sedan på Sami. Ett litet varmt ljud bubblade upp: ”Hi... hi... ha! ” Sami började skratta och Nono skrattade med honom, utan att någon tryckte på en knapp. ”Jag vet inte allt”, sa roboten, ”men jag vet att jag är glad när du är här.” Sami delade en kaka med sin vän och sparade en liten bit till katten.

Tillbaka till biblioteket