Snäckan som sjunger
I mormors trädgård, under fikonträdet, bodde en liten sköldpadda som hette Tuta. Tuta tyckte om sallad, sol och tupplurar.
En sommarmorgon hittade Ziad en vit snäcka bland stenarna och höll den intill Tutas öra.
Tuta lyfte långsamt på huvudet. ”Vad är det för vackert ljud?” frågade hon.
”Det är havet som låter!” sa Ziad. ”Havet finns där borta, längst bort vid vägens slut, bakom sandkullarna.”
Tuta slöt ögonen och sa drömmande: ”Jag har aldrig någonsin sett havet, Ziad. Vill du ta med mig dit?”
